Boktips: När andetagen blir till luft
När andetagen blir till luft (When breath becomes air) av Paul Kalanithi
börjar redaktionens tredelade serie med bokrecensioner på böcker med medicinskt tema.
Paul Kalanithi har under hela sitt liv förundras av litteraturen och författarens bild av vår verklighet. Som barn läste han tidigt svåra och tjocka böcker och hans intresse fick honom även att börja studera litteratur på universitetet. Men dessa studier lämnade många frågetecken. Han tycker att det krävs något mer för att förstå människans uppenbarelse så han väljer att börja studera medicin, och senare specialisera sig inom neurologi. Han är nästan färdig neurokirurg när han får diagnosen lungcancer.
Kalanithis liv får en helomvändning. Han går från att ena dagen lära sig bli läkare till att andra dagen lära sig vara patient. Dessutom tvingar diagnosen honom att fundera på stora livsfrågor: vad ska han göra med tiden han har kvar? finns det någon idé att leva om man snart ska dö? Är det någon idé att skaffa barn om man kanske inte kommer få uppleva sitt barns första skoldag?
“När andetag bli luft” är en bok om Kalanithis tankar kring livets svåra beslut, oförutsägbara händelser och vackraste stunder. Han hann tyvärr inte skriva boken klart innan sin död, men hans fru knyter fint ihop de sista lösa trådarna.
För oss inom detta yrke är hans tankar kring rollen som läkare, och svårigheterna att anta rollen som patient en av de orsaker som gör att jag rekommenderar denna bok. Läkare-patient-förhållandet funderar vi på mycket under utbildningen och antagligen minst lika mycket efter det. Kalanithi fick en annan bild av detta förhållande när han blev tvungen att lägga sin vård i någon annans händer.
I vissa skeden kändes Kalanithis tankar övermodiga. Han antydde att läkare skulle ha en bättre förståelse för livet och dess stora frågor och höjde ibland läkare till skyarna. Jag tycker att vi ska hålla oss på jorden.
Jag rekommenderar er att ta en paus i Boron och plocka upp den här i stället. Den är inte ens så lång…
4/5 lunglober.
//Renata