Ett spex blir till
I slutet av maj åkte det thoracala medicinarspexet på turné och en intensiv spexvår var till ända. För det allra flesta lade sig lugnet och det thoracala lifvet gick på sparlåga. Men inte för alla. För några få hade nämligen redan nästa spexsäsong börjat i form av att synopsisen för nästa spex valdes på Pimpinellan i mitten av maj och att ett författeri valdes i juni. Det är i detta skede vi befinner oss nu, i slutet av augusti och på våra läsares önskningar presenterar Meditrinabloggen nedan hur ett spex går från att vara en idé hos en eller några personer till något som inkorporerar över hundra thoracaler på ett eller annat sätt och som når ut till 1400 personer.
Allting börjar som sagt i maj, när den sista föreställningen, kaosföreställningen i Göteborg, inte ens nödvändigtvis har varit. På pimpinellan väljs nästa års spexs synopsis i synopsistävlingen, där de olika synopsisarna presenteras, oftast i form av en powerpointpresentation av eventuella spexkaraktärer, men även andra varianter såsom presentation av faktiska historiska händelser i en viss tidsrymd, en färdig i berättelse i nio akter, eller något annan sorts presentation. Efter alla presentationer görs en sluten omröstning och vinnarna av synopsistävlingen koras.
Som “pris” får synopsisvinnarna i uppgift att välja ett författeri. Intresserade får anmäla sitt intresse och på basis av ansökningarna väljs en grupp på 4-7 personer som bildar författeriet. De ansvarar för att det finns ett manus som scengångarna kan ha som bas till sina karaktärer. Ofta kan synopsisvinnarna finnas i författeriet, men detta är inget krav. Oftast presenteras författeriet i början av sommaren och de tillbringar sommaren med att bekanta sig med tidsperioden, sina medförfattare och börjar småningom skriva ett första manus
Under sommarens och höstens gång utvecklas så ett manus. Ofta kan karaktärer som funnits med i synopsisen bytas ut till andra karaktärer som bättre passar in och tillgodoser olika delar av berättelsens framfart. Även andra delar av den ursprungliga synopsisen kan bytas ut, även om huvudidéerna försöker bevaras. Manuset skrivs oftast om många gånger och erfarna spexare, s.k. coacher ger feedback under omgångarna för att ytterligare utveckla manuset för att få det så välfungerande, roligt och spexigt som möjligt.
Då oktobers månadsmöte kommer börjar det finnas ett relativt tydligt manus där kanske repliker ännu inte är helt fastspikade, men huvudberättelsen börjar vara klar. I samband med oktobers månadsmöte presenteras en första version av spexet för klubben av författeriet. Under samma möte väljs även spexstyrelsen, som inbegriper, Direktör/direktrosa, spexekonom, regissör(-er), dirigent(-er), PR-chef(-er) och Kulisschef(-er). Regissör(-erna) går sedan med i författeriet för att bättre kunna påverka manuset för att passa just dem.
I november ordnar regissör(-erna) två lekkvällar som för de allra flesta innebär en möjlighet att på ett lättsamt sätt lära känna obekanta thoracaler och samtidigt få leka roliga lekar såsom blodpotatis, och äta hotdogs. För de som är intresserade av att stå på scen finns det även möjligheten att göra det i form av sångprov med dirigent(-er) och tala med författeriet (med regissör(-er)).
Vem som står på scen i vårens kommande spex brukar presenteras senast i december, och senare i månaden brukar spexlistan läggas upp, där man kan anmäla sig till övriga funktionärsposter såsom kulissgruppen, ljud- och ljusgruppen, dansare, orkester, kaffe- och bullagruppen m.fl. Eftersom spexet kräver en mångfald olika typer av färdigheter brukar så gott som alla intresserade hitta en plats för sig, så länge inte gruppen hinner bli full före man hinner anmäler sig.
I januari, eller senast i februari, samlas de olika grupperna och börjar förbereda inför premiären, som sker under Thorax årsfestveckoslut. För de flesta innebär detta att gruppen samlas ett par gånger, eller kanske en till två gånger i veckan. För regissör(-erna), scengångarna och dirigent(-erna) är schemat betydligt mer packat från början, med fem regelrätta övningar i veckan, samt extraövningar insatta speciellt just innan premiären. En vecka före premiären har alla grupper möjligheten att för första gången prova hur allting löper på den riktiga scenen under genrepsveckoslutet, som avslutas med genrepssitsen. Ett mycket aktivt repeterande fortsätter ännu under följande vecka innan premiären.
I och med genrepet och dess sits, kan man gott och väl säga att spexsäsongen är igång för så gott som alla utom just de som var de första som började med spexet, nämligen författeriet. Då manuset överlämnas till scengångarna i början av januari faller det sista av finjusteringarna på deras och regissörernas axlar och författeriet kan pusta ut efter en mycket aktiv höst, där de träffas åtminstone två gånger i veckan och däremellan arbetar med manuset på egen hand. För de flesta övriga är spexsäsongen i full blom, med fyra spex i Helsingfors, ett i Vasa, ett i Åbo och ett i Göteborg.
Då spexet når Göteborg börjar cirkeln vara sluten. Nästa års spex kanske, lite beroende på när turnén är, redan är valt, och med en lite melankolisk känsla börjar väntandet på nästa spexsäsong…