Lovisa
Lovisa är en tvåspråkig östnyländsk stad grundad 1745 som ligger vid kusten. Den ligger drygt en timme från Helsingfors med bil men tar två timmar att komma till med buss om man startar från Kampen. Det ligger ganska precis på gränsen mellan sjukhusområdena för KOKS (Kotkas centralsjukhus) och Borgå sjukhus, så att patienterna skickas till olika sjukhus lite beroende på var man bor i Lovisa. Även i Lovisa finns en avdelning som i Lovisa ofta kallas Lovisa sjukhus, även om det främst är fråga om en hvc-bäddavdelning. Här var det jag spenderade 2 veckor under min allmänmedicinpraktik. Jag ville åka lite bort från stadsbubblan och se vad för slags patienter som finns utanför ring trean, samtidigt som jag tänkte att jag eventuellt kunde pendla från mitt sommarställe åtminstone en del av tiden. Sist och slutligen blev det en del pendlande till Helsingfors och även om sträckan till kilometer är kortare till sommarstället, är vägen så pass mycket bättre till Helsingfors, att tiden var ganska långt densamma. Den andra veckan bodde jag i Lovisa och hade då mera tid att utforska staden.
Lokala polisstationen
Praktik på hälsocentralen på femman börjar höra till de sista praktikerna man har under medi, men åtminstone för mig innebar det trots detta en tid att åter igen bekanta sig men en gammal kompis, nämligen pallen. Pallen som man alltid sitter på när man följer med en färdig läkare på dennes mottagning. Med undantag av bristen av egna patienter skall jag dock inte klaga på Lovisa som praktikplats. Jag fick möjlighet att följa med tidsbokningsmottagning, barnrådgivning och diabetesmottagning och repetera gynekologi med centralens egna gynekolog. Därutöver fick jag ta lugnare dagar på avdelningen och aktivera mig på jouren. Mitt program var väldigt mångsidigt vilket jag uppskattade och det kändes lätt att fråga vem som helst ifall det var något jag behövde hjälp med eller undrade över.
Vad som dock gjorde det största intrycket på mig var dock inte själva praktikplatsen, utan det ställe jag bodde på den andra veckan då jag övernattade i Lovisa. Stället låg på ett praktiskt avstånd på 15minuters promenadväg från hälsocentralen och mellan bastionerna ifall man ville gå på historisk rundtur. Vad som inte riktigt kom fram på förrän jag kom dit var att det då det byggdes i slutet av 1800-talet verkade det som fattig- och dårhus, ”tillräckligt långt bort för att inte störa borgarna och de spabesökarna” (sic, detta lånat från deras egen presentation) och senare verkat som åldringshem ända fram tills början av 2000-talet.
Gungstolar och handarbetsverk överallt.
Företaget som köpte huset hade bevarat stora delar av inredningen så till den grad att inte ens rumsnamn hade bytt. Det var en distinkt känsla av åldringshem som fanns kvar, med virkade spetsar på varenda yta, gungstolar var än det rymdes och, åtminstone i mitt rum, ramp till badrummet. Jag har inga problem med åldringar, men framför allt på kvällen var de långa korridorerna en aning creepyga, vilket även framhävdes av husets s.k. maskotar; dockor i naturlig storlek som stod i ett hörn just vid ingången. En billig avskräckare av tjuvar månne? Något som jag dessutom märkte, tur nog först sista morgonen, var att varje sovrumsdörr var utrustad med hake på utsidan så att de inneboende kunde stängas in och således inte ställa till med hyss under natten. Eller ta sig ut på egen hand om det börjar brinna, om man vill se det från den sidan istället.
Tips för en lugn jobbkväll: lås in alla så de inte stör
Mystiskt övernattningsställe till trots rekommenderar jag varmt andra att fara till Lovisa på praktik. Hälsocentralen erbjuder mycket att se och hela personalen är välkomnande. Är man historieintresserad finns det en hel del att bekanta sig på den fronten, men även för andra finns det mycket att se och upptäcka.